Kontakta mig

Vill du veta mer eller boka en tid för ett inledande möte?
Ring 0707 17 58 78 eller skicka ett e-mail via formuläret till höger.

HOW TO CONTACT ME

Would you like to know more or make an appointment? Please call me on 0707 58 78 or send me an e-mail through the formula on this page.

Götabergsgatan 11
411 34 Göteborg

+46 707 17 58 78

Behöver du någon att prata med? Känner du oro, stress, nedstämdhet, har problem med relationer eller vill förändra något i ditt liv? Min mottagning finns centralt i Göteborg.

51811 seattle 0202_2.jpg

Blogg| In Vision terapi

Är du intresserad av personlig utveckling? Jag delar med mig av mina tankar och erfarenheter för att inspirera och mana till eftertanke.

Vad drömmer du om?

Ann-Charlotte Palm

Jag är just hemkommen från en väldigt givande kurs i drömarbete och uppfylld av energi. Denna erfarenhet kommer att hjälpa mig att arbeta med mina egna drömmar och att guida klienter på vägen i deras arbete med drömmar. De drömmar jag avser är de som kommer till oss när vi sover, från vårt undermedvetna, inte de vi medvetet sätter upp som långsiktiga mål. 

Drömmar är meddelanden från det undermedvetna. Vår lärare, John O’Reilly, som arbetar som psykoterapeut och med utbildning av terapeuter i England sedan många år, är av den bestämda åsikten att alla drömmar har en mening. Sedan är det upp till oss själva att ta dem på allvar, undersöka våra drömmar, reflektera över dem, arbeta med dem och finna vad de har att säga. Han är inte ensam om denna uppfattning. Drömarbete har praktiserats i årtusenden i olika kulturer.  Det är också en del av det terapeutiska arbetet i flera grenar inom psykologin, t ex inom Jungiansk analys och psykosyntes. 

Genom att reflektera över våra drömmar kan vi hitta vägar till vårt inre. Vad vill drömmen säga mig? Ibland kan det vara ganska uppenbart, ibland är ”meddelandet” väl dolt, inlindat i symboler och metaforer. Vi kan behöva fokusera på en del av drömmen, en sekvens, person eller detalj, få den att öppna upp mer och kanske visa nya sidor. Kanske kan den hjälpa oss att komma i kontakt med känslor vi inte känt eller varit i kontakt med på länge, väcka minnen vi glömt eller gömt undan? Kanske leder det till att vi kan förstå någon sida av oss själva lite bättre? Kanske kan det även öppna upp för något nytt.

”Drömmar är som homeopati för själen”, sa vår lärare.När vi drömmer mardrömmar konfronteras vi ofta med något vi är rädda för, kanske i förklädnad av en skrämmande varelse eller obehaglig situation. Ibland vaknar vi just då, med bultande hjärta, för att något i oss inte klarar av att utsätta oss för det upplevt hemska. Genom att arbeta med drömmen och medvetet ”gå tillbaka” in i den, se vad det är som skrämmer oss så mycket och kanske våga möte det i små, små doser, kan vi ”vaccineras” mot just detta obehagliga. På så vis kan drömmen så småningom mista sin laddning. Vi kan komma över vår rädsla. Vi bygger upp vårt mentala immunförsvar.

Att arbeta med sina drömmar är således en metod att lära känna sig själv lite bättre. Spännande! När jag gör det kanske jag också kan se saker som kan hålla mig tillbaka i vissa situationer, identifiera mentala hinder som gör att jag inte tror att jag kan, inte vågar eller ens tror att jag vill göra vissa saker? Kanske kan det också hjälpa mig att nå det jag drömmer om?

Från och med nu tänker jag skriva drömdagbok – och arbeta med den!

”Det finns ingen väg till frid. Frid är vägen”

Ann-Charlotte Palm

Min kalender har ett citat tryckt längst ner på varje sida. Ibland får det mig att dra på munnen, ibland är det mest klämkäckt. Då och då får det mig att tänka till lite. Som den veckan för en liten tid sedan när jag började skriva på det här inlägget. Det är den thailändske munken Thich Nhat Hanh som tillskrivs citatet ovan. Förmodligen vet han vad han talar om efter att ha mediterat och reflekterat i många år. I sin bok Silence beskriver han vikten av tystnad för att vi skall kunna höra och märka livet.

När jag ser mig omkring i min omvärld får jag en känsla av att just tystnad, frid, eller kanske lugn och ro, är vad många söker och behöver i vårt stressade samhälle. Vi vet att vi mår fysiskt bra av att koppla av ibland och låta kroppen återhämta sig efter utfört arbete eller träning. Det är då träningen får full effekt. Detsamma gäller hjärnan. Vår kognitiva förmåga blir bättre om vi stannar upp och låter ny kunskap eller information sjunka in och slå rot. Detta har bl a professor Terry Sejnowski, vid Salk Institute for Biological Studies i Kalifornien forskat kring. Han beskriver att hjärnan har två nätverk, varav det ena är ett vilo-nätverk. Det används när vi bryter av inlärningen med att göra något helt annat och låta tankarna vandra mer fritt. Då tar omedvetna processer i hjärnan över och vi kan hitta lösningar till problem vi brottats med, få inspiration och nya idéer. (Artikel i SvD 7/1-18)

Samma sak kan med all säkerhet sägas om själen: för att vi skall vara i kontakt med vår själ behöver vi kunna stanna upp, vara i stillhet och i kontakt med det som är vackert och ger näring för just mig. För min del händer det ibland när jag lyssnar – verkligen lyssnar - på vacker musik, inte bara låter tonerna passera genom huvudet utan att stanna.  Vissa dagar händer det inte alls. Musiken finns där, men jag är någon annanstans, kidnappad av mina tankar. Resultatet blir ”ytterligare en konsert avbokad i kalendern!” Vilket inte alls är det jag vill.

Ändå ägnar vi relativt lite tid åt stillhet och reflektion, åt sådant som ger själen och sinnet näring. Jag ser att många strävar åt det hållet – hur många är vi inte på yogaklasserna på landets alla träningsinstitut? Mindfulnesskurser blir fler och vanligare. Men vad händer när vi kliver ut ur yogasalen, eller lämnar mindfulnesskursen? Det är så lätt att ramla in i det gamla vanliga beteendet, tillbaka till att planera middagen eller morgondagens möte. (Åtminstone är det så för mig – någon som känner igen sig?) Vi förflyttas från ”att vara” till ”att göra”.

Självklart behöver vi också ”göra”, planera vår vardag, få livspusslet att gå ihop, om vi vill leva i det samhälle vi har. Frågan är kanske hur vi gör det. Hur mycket fokus och tid lägger på att grubbla över gårdagen eller fundera på eller oroas för morgondagen? Om vi istället klarar av att stanna upp i nuet, känna de känslor vi har inom oss och tänka på hur vi använder vår energi blir det säkert mindre betungande och krävande.

Kanske är det så som citatet säger: det hjälper föga att kämpa och springa för att hitta tid att hitta frid. Kanske är det snarare en inställning till livet, ett förhållningssätt, som kan ge den frid vi söker?

Balans

Ann-Charlotte Palm

Det är tidig morgon i yogasalen. Avslappnat, varmt och lugnt med dämpat ljus. Det känns som en ynnest att få börja dagen och veckan så här. Ännu är inte hjärnan upptagen med annat och jag märker att det är lättare att vara helt närvarande än vid senare tidpunkter på dagen. Instruktören guidar oss till att centrera kroppen, fokusera så att vi skapar stadga runt vårt inre centrum. Utifrån ett stadigt och balanserat centrum kan vi röra oss friare och stå stadigare.

 

När jag står där på ett ben med kroppen twistad åt sidan, blicken fästad vid ett föremål på väggen så att jag inte skall ramla, slår det mig hur många likheter detta har med livet i övrigt. Att skapa stadga i vårt inre centrum, något vi kan utgå ifrån för att kunna röra oss som vi vill, i den riktning vi vill utan att vingla för mycket. Och vinglar vi till har vi alltid möjlighet att återfå balansen och hitta tillbaks till vårt inre centrum.

 

Det kan ibland kännas som lättare sagt än gjort att hitta det inre centrat och den inre stadgan. Vem är jag egentligen? Vad vill jag egentligen? Hur många gånger har jag inte ställt mig själv dessa frågor? Vägen till mitt svar blev till slut att börja lära känna mig själv och mina sidor på djupet. Att se hur de reagerar och agerar, i vilka situationer de dyker upp och vilka känslor som är förknippade med dem. Först när jag kan stå i centrum och observera mina olika sidor när de kommer släntrande, rusande, uppdykande, har jag möjlighet att välja vilka delar jag vill släppa fram och låta ta plats just då. Jag behöver inte längre (åtminstone inte varje gång) kipnappas av delar av mig som agerar efter gamla beteendemönster snarare än att se situationen som den är.

 

Och visst vinglar jag ibland. Och visst kan jag återfå balansen!